Samskapa-En annan väg för barnen

Vad händer när man slutar prata om placering – och börjar prata om förutsättningar?
Samskapa är vårdaktören som tänker annorlunda. Med ett arbetssätt byggt på helhet, närvaro och ansvar visar de att förändring är möjlig – på riktigt.

Det som skiljer Samskapa från många andra aktörer är inte antalet platser eller vilken typ av insatser som erbjuds. Det är deras sätt att tänka. Istället för att fokusera på vårdformen, börjar de med individens situation – och bygger insatsen kring det. Målet är inte att fylla platser, utan att skapa utveckling.

Vi tar ansvar för helheten, inte bara för vår del i vårdkedjan, säger VD Daniel Oja. Om vi ser att något saknas för att en ungdom ska lyckas, så ser vi till att det händer. Vi väntar inte in nästa instans.

Samskapas personal arbetar i team kring varje individ – men teamet är inte bara organisatoriskt. Det är en konkret, vardaglig samverkan där alla delar kunskap, agerar snabbt och håller en röd tråd genom hela uppdraget.

Veronica Tiger, ansvarig för familjehem och öppenvård, lyfter vikten av att inte forcera insatser för snabbt.

Vi börjar ofta med att lyssna. Vi är inte där för att ”ta över”, utan för att se vad som redan finns – i familjen, i nätverket, i ungdomen själv. Ofta handlar det om att förstärka, inte
ersätta.”

I de fall där barnet ändå behöver boende, har Samskapa byggt trygga miljöer där relationen kommer före strukturen. Här är det inte regler som förändrar – utan tillit.

I boendedelen leder Mohammad Aoudi och Johanna Quvang arbetet med att skapa miljöer där ungdomar faktiskt vill vara. Inte för att de måste – utan för att de får något tillbaka.

Vi bygger inte institutioner, vi bygger förtroende, säger Mohammad. Det är först när en ungdom känner sig sedd och förstådd som förändring är möjlig.

Det kanske mest kännetecknande för Samskapa är hur de kliver in när andra kliver åt sidan. Många ungdomar som kommer till dem har haft flera misslyckade placeringar bakom sig. Då blir bemötandet avgörande.

Samskapa kallar sig själva ibland för ”det andra stället” – platsen man hamnar på när allt annat fallerat. Men i praktiken är de ofta det första som fungerar. För där andra följer rutiner, tar de ansvar. Där andra ser en individ i problem, ser de en individ i potential.

Det är inte metoderna som gör dem unika. Det är människorna. Och modet att agera – när det verkligen gäller.

Mohammad Aoudi
Johanna Quvang